Funderingar kring det mesta
Nu när det är semestertider och man har lite mer tid på jobbet så vandrar tankarna... Jag känner mig melankolisk, som alltid på sommaren. Jag gillar ju verkligen inte sommaren. Alls faktiskt. Jo, det är skönt att slippa klä på ungarna så mkt ytterkläder och det är skönt att DE tycker att det är härligt med sommar, men i övrigt så...nej. Det är inte min grej.
Hösten däremot, den ÄLSKAR jag! På riktigt! Det är så härligt med den friska luften, de fina löven, och det bästa av allt är nog att allt liksom är som vanligt. Att det inte är en massa freestylande grillkvällar, picknickar och annat som bara poppar upp, utan det man gör har man bestämt innan och planerat. Jag vet, jag är nog ganska tråkig och knasig på det viset, men sån är jag. Och jag gillar rutinerna med att gå upp på morgonen, lämna barnen på dagis, vara på jobbet, hämta på dagis, laga mat, busa-bada-leka-pussa-lägga, ta kväll. Sitta i soffan med älsklingen och kolla på tv, brasan sprakar och vinden tjuter. Jo, DET är mysigt. För mig är det iaf det.
På sommaren får jag ofta en liten depression, förmodligen av samma slag som Sveriges övriga befolkninge får på hösten/vintern.
I övrigt känns det som att livet för tillfället är väldigt ostrukturerat, vilket får mig att känna mig olustig till mods. Vi har så många bollar i luften vad rör boende och ekonomi, och det är inte jag som styr skutan. Jag har upptäckt att jag nog är mer av en kontrollmänniska än jag insett tidigare. Jag har väldigt svårt för när jag inte kan bestämma vad som ska hända, och framförallt när det ska hända. Jag gillar ju inte att vänta, jag HATAR att vänta. Jag vill att allt ska fixas nu på direkten, helst igår eller förra veckan. Och när jag får en uppgift så gör jag den direkt, nästan alltid, och har svårt för att förstå varför man väljer att skjuta upp det. Obehagliga och tråkiga saker blir inte mindre obehagliga eller tråkiga för att man gör det en annan dag? Men där är jag och min man oense, han skjuter upp ALLT till sista sekunden, vilket ofta får ganska tråkiga konsekvenser. Det är bl a därför vi idag sitter i en ganska tråkig ekonomisk sits. Jag försöker att inte vara bitter över det, men jag ÄR det ändå. Hur ska jag göra för att komma över det? Det är ju som det är, inget att göra åt nu. Bara att bita ihop och acceptera? Äh, jag måste nog bara komma ur min sommarsvacka så känns det nog bättre.
Barnen är inne i en sån härlig ålder nu, båda på sitt håll. Tilda är 4,5, en riktig besserwisser många gånger och så fruktansvärt rolig! Idag t ex så nöp jag henne lite i rumpan och sa att hon hade den sötaste gumpen i världen. Då började hon kråma sig och sa med sin "teaterröst" -Åh mamma, en sån UNDERBAR rumpa du har! Hahahah!!
Viktor lär sig nya ord varje dag känns det som. Glass är det senaste, och då springer han omkring med en tom kartong av GB:s selections och skriker -gass, gass, gass!!! och ler med hela det där fantastiska, vackra, fina och udnerbara ansiktet. Då blir man så kär i honom att det inte går att behärska sig nästan. Mina barn är det absolut finaste, så var det med den saken!
